Catharina Svenssons forskargrupp

Att undkomma det antivirala försvaret

Ett i de allra flesta fall relativt harmlöst virus har sedan mer än 40 år använts som ett välfungerande modellsystem för att förstå olika cellulära processer. Humant adenovirus, som kommer i mer än 50 olika varianter, orsakar framförallt luftvägsinfektioner och mag-tarminfektioner. Ett par av dessa varianter, HAdV2 och 5, används i laboratorier världen över och har bidragit till att förklara ett flertal molekylära mekanismer, från transkription och splitsning till canceromvandling av normala celler.

Under virusinfektionen ingår alltid komponenter av ”krigföring” mellan virus och den infekterade cellen eftersom virus behöver ta kommando över cellulära funktioner och cellen sätter in tunga vapen för att försvara sig.  En av de första försvarsmolekylerna i denna process är interferon (IFN), som i sin tur leder till en kaskad av antivirala faktorer som både kan hämma pågående infektion, men även förhindra att infektionen sprider sig till omkringliggande oinfekterade celler. Eftersom vi ändå kan infekteras och bli sjuka av virus så är det föga förvånande att de flesta virus har utvecklat förmågan att undkomma värdorganismens antivirala försvar genom att, på flera olika nivåer, blockera IFN-systemet.

I tidigare studier har vi visat att två olika adenovirustyper skiljer sig avsevärt avseende IFN-reglerande aktiviteter. HAdV2 tillhör gruppen icke-onkogena adenovirus, medan HAdV12 är onkogent - dvs kan orsaka tumörer - hos gnagare. HAd2 har ett effektivt system för att undvika cellens antivirala försvar. Både syntes av IFN-beta och aktivering av antivirala faktorer blockeras under en HAdV2 infektion. Vid en HAdV12 infektion sker däremot en kraftig aktivering av IFN, följt av ett påslag av IFN-stimulerade gener.

Detta projekt syftar till att förklara hur HAdV12 aktiverar IFN och varför HAdV12 inte förmår nedreglera vare sig IFN eller de IFN stimulerade generna. En tydlig koppling mellan IFN aktivitet och produktivitet hos HAdV12 kan ha en koppling till HAdV12 tumörframkallande egenskaper eftersom en hämning av virusproduktion skulle kunna medföra en kvardröjande infektion, persistens, vilket kan öka risken för störningar i cellcykelkontrollen. 

Förutom att användas som ett modellsystem så har adenovirus under de senaste 20 åren kommit att bli det mest använda viruset inom genterapiforskning. Ett uppenbart problem när det gäller genterapeutiska virus är värdorganismens försvar. Med ökad kunskap om vilka processer som adenovirus använder sig av för att undkomma detta försvar är av stort värde för utvecklandet av nya virusvektorer.

 

Anställda och övriga verksamma

Länkarna nedan leder till universitetets personalkatalog